Växthusgaser
skriven av Tyra Samenius
uppdaterades: 6 december, 2021
Sammanfattning
Växthuseffekten innebär att solens värmestrålning som når jorden inte lämnar atmosfären i samma utsträckning som den kommer in vilket orsakar en temperaturförhöjning. Detta sker då gaser i luften absorberar den strålning som jorden utstrålar och på så sätt håller kvar värmen i atmosfären. Denna typ av gaser kallas för växthusgaser.
Gaser i atmosfären som bidrar till växthuseffekten kallas för växthusgaser. Gaserna släpper in strålning från solen i vår atmosfär men absorberar den strålning som jorden skickar ut och håller på så sätt jorden varm, det är detta fenomen som kallas växthuseffekten. Exempel på växthusgaser är koldioxid, metan, ozon, dikväveoxid och vattenånga.
Alla växthusgaser bidrar till uppvärmning av atmosfären men i olika utsträckning. För att ha ett universellt mått på hur mycket en gas bidrar till växthuseffekten talar man därför ofta om utsläpp i koldioxidekvivalenter.
Vattenånga är en för klimatförändringarna mycket viktig växthusgas, trots det att dess förekomst inte orsakas av mänsklig aktivitet. Vid högre temperaturer kan luften innehålla en större mängd vattenånga än vid kalla temperaturer. Detta för med sig att den globala uppvärmningen ger upphov till högre halter vattenånga i atmosfären vilket i sin tur bidrar till en ökad växthuseffekt.
Till skillnad från vattenånga är växthusgaser som koldioxid, metan, ozon och dikväveoxid är gaser vars halter ökar som en direkt följd av mänsklig aktivitet. Utsläpp av koldioxid och metan sker exempelvis i samband med jordbruk samt förbränning av organiska bränslen som naturgas och olja.