Kolkraft

Kol förekommer i stora mängder i marken och är billigt att utvinna. Trots sina negativa klimatkonsekvenser har kol varit, och är fortfarande, en av de största energikällorna globalt. Det bildas likt andra fossila bränslen genom att organiska ämnen, i synnerhet växter i kolets fall, begravs under mer och mer sediment och efter miljontals år har tryck och värme ombildat växterna till kol. Beroende på otaliga parametrar under processens gång bildas kol med olika kolhalter. Det är dessa halter som bestämmer typ av kol samt dess energidensitet. All förbränning av kol leder till utsläpp av koldioxid, men frigör också luftföroreningar och tungmetaller.

Globalt är förbränningen av kol den största källan till el. I Sverige används kol främst inom industrin. Genom att hetta upp kol i en syrefri miljö – pyrolys, kan man utvinna höghaltigt kol kallat koks. Vid förbränning av koks uppnås väldigt höga temperaturer. När andra delar av Sveriges industri minskar sitt fossilberoende är användningen av fossila bränslen fortsatt omfattande inom stål- och järnindustrin. [Källa 1] Både på grund av att koks är betydligt billigare än alternativen för att framställa de oerhörda temperaturerna som behövs i produktionen, men också för att kol fram till nyligen mer eller mindre varit en nödvändigt för att på stor skala kunna separera syre från järnmalm. Hybritprojektet utmanar dock kolarketypen med målet att 2026 bli först med att producera fossilfritt stål med hjälp av vätgas och järnmalmspellets.