Global uppvärmning

Smällkalla istider, solsemestervarma mellanistider och allt som ryms däremellan är en naturlig del av jordens temperaturhistoria. Kontinentalplattors placering och kollisioner, samt solens intensitet och avstånd till jorden är några av de faktorer som bestämmer klimat och temperatur på planeten. Det som är nytt under solen är att industrialiseringen och efterföljande utsläppsbetonad teknikutveckling bidragit till att öka jordens medeltemperatur temperaturer, samtidigt som forskning och teknisk utveckling nu har blivit en nyckel till att minska den.

1896 blev Svante Arrhenius den första att konstatera att industriella utsläpp av växthusgaser bidrar till att värma planeten. Knappt hundra år senare bildas FN:s klimatpanel IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) i syfte att samla och bedöma forskning på området. Det första internationella avtal med utalade målsättningar omsom advokerade utsläppsminskningar skrevs under -97 i Kyoto, dock gällde minskningarna endast ekonomiskt utvecklade länder och uppsluppningen undertecknare var inte fullständig. 2013 slog IPCC fast att mänskliga utsläpp bidrar till den globala uppvärmningen och två år senare skrivs 1,5 gradersmålet och Parisavtalet under. Världens ledare är eniga om en gemensam insats, där varje nation ska dra sitt strå till stacken, mot den globala uppvärmningen.

Trots att konsensus i princip råder om i vilken riktning vi måste röra oss har uppvärmningen inte minskat, tvärtom fortsätter medeltemperaturen på jorden att öka. Hur mycket varmare det blir avgör klimatförändringarnas omfattning, men det står klart att extremväder är vanligare idag och kommer att bli än vanligare i framtiden. Med sociala och ekonomiska påfrestningar som konsekvens.