En historik: ekonomisk tillväxt och hållbarhet

Malthus och befolkningsökningen

Nationalekonomen Malthus (1766–1834) som år 1798 publicerade An Essay on the Principle of Population är på många sätt de negativa förutsägelsernas fader. Slutsatsen i boken var att massiv svält och död kommer att följa när jordens befolkning ökar.

Den motsatta slutsatsen dras av Alva och Gunnar Myrdal. I Kris i befolkningsfrågan (1934) motsätter de sig malthusianismen och formulerar istället radikala reformkrav för en ökad befolkning. Makarna Myrdal menade att det snarare behövs en befolkningsökning då befolkningen annars riskerar att minska och antalet pensionärer som ska försörjas bli för många. Vid den här tiden blomstrade ekonomin och malthusianerna slogs till reträtt. Det var långt ifrån första gången. År 1901 skrev exempelvis den svenske ekonomen Knut Wicksell, en framstående expert på Malthus:

”Genom en ödets ironi har också den ekonomiska utvecklingen under hela vårt århundrade skenbart utgjort en kraftig vederläggning af Malthus’ förutsägelser; ty i trots af en folkökning, snabbare än under nästan något föregående tidehvarf har välståndet i Europa och annorstädes i världen ingalunda minskats, utan i stort sedt tvärt om ökats.” (1901)

Kritik mot industrialiseringen

Ett av de mest kända musikstyckena i konserten ”Last Night of the Proms” som årligen hålls i Londons Royal Albert Hall är ”Jerusalem”, en fosterländsk engelsk hymn, efter en dikt av William Blake (som återfinns i förordet till Blakes verk Milton (1804)). Här hörs frasen ”And was Jerusalem builded here, among these dark satanic mills?” Blake syftar på de fabriker som hade börjat etableras i Storbritannien. Han lär ha ansett att industrialiseringen var destruktiv för den mänskliga naturen och för mellanmänskliga relationer.

London, Storbritanniens och den industriella revolutionens huvudstad, blev ökänd för sin höga luftföroreningskoncentration. Smogen som skapades när dimma och fabriksskor- stenarnas bolmande rök kombineras låg ständigt tungt över London, under vissa särskilt förödande tider med många Londonbors död som följd.

Efter ett århundrade av miljöförstörelse är det förståeligt att många ser mörkt på utvecklingen. Samtidigt finns det ljusglimtar.

Tillväxt förenas med hållbarhet

MIT-forskaren Andrew McAfee har visat att USA använder en mindre mängd naturresurser för att få fram mer välstånd per välståndsenhet, och i vissa fall även i absoluta tal. När mänskligheten blir rikare verkar resurserna användas effektivare, mindre energi användas och mindre föroreningar orsakas. Dessutom städas tidigare föroreningar upp. McAfee använder empiriska data och många exempel, men de hoppgivande resultaten har ändå mötts av skepsis då frågan tenderar att bli politiskt laddad. Det finns emellertid flera olika drivkrafter i ekonomin som kan medföra att tillväxt blir förenlig med hållbarhet.

När det gäller användningen av resurser sker effektivise- ringar kontinuerligt. Företag på en konkurrensutsatt mark- nad har starka incitament att hushålla med de resurser som tas i anspråk eftersom det leder till lägre kostnader. Bolag blir således benägna att använda ny teknik och organisera sin verksamhet så att den använder färre naturtillgångar.Exempel finns i det svenska företaget Bona som genom att utveckla världens första vattenbaserade golvlack fick lägre kostnader och behövde inte längre använda de giftiga och cancerframkallande kemikalier som dominerat branschen. För hörapparatsindustrin har introduktionen av 3D-skri- vare och 3D-skannrar medfört dels mindre transport av fysiska produkter, dels en renare tillverkningsprocess.

Coca-Colas burkar utgör en annan god illustration över för- ändringen av naturresursanvändandet. Coca-Cola började 2019 med långsmala burkar istället för de tidigare korta och breda. Kring 1950-talets slut vägde en aluminiumburk runt 85 gram. I dag väger en snittburk 14–16 gram. Man får således ut drygt fem burkar på samma mängd aluminium (i aluminiumets fall återvinns dessutom mycket). Med mindre aluminium kostar burken troligen mindre att producera och får dessutom ett lägre miljöavtryck.

Bolag har således incitament att ägna sig åt teknikutveck- ling och effektiviseringar som gör att mindre resurser tas i anspråk. Ekonomen William Baumol (1962; 2004) menar attde flesta företag inte har något val, utan att konkurrens på en öppen marknad innebär att det blir nödvändigt för samt- liga företag i en bransch att utveckla och rationalisera produktionen om andra företag gör det. Om företag saknar incitament att göra detta, argumenterar Baumol, att lagar och regler behöver ändras så att det blir rationellt för ekonomins aktörer att hushålla.